Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag lycklig här med dig och mina katter
Ett liv I och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
säga nej till någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
do bekände att han givit dig på båten
Då det dödstyst här I trädgården igen!
den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag hammaren beredd under kavajen
han kom ut I sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och kunde inte få mig att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag omkring I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I utav vårt liv
Men do skall aldrig ge mig om sekiner
Och skall do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar;
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!